Betty

Börjar verkligen känna mig rätt fin i mitt blonda, döda hår nu! Har dock lite arbete kvar med det innan allt är klart. I morgon ska det läggas i lite mörkare partier i luggen och även bak, samt klippa bort topparna som är avlidna.

I morgon kommer även Jossan till salongen och vi ska ha en helkväll med hennes hår. Vet inte riktigt vad det ska bli av det men det verkar bli en liten förändring ändå! Kul och skönt att veta att hennes hår också (förhoppningsvis) kommer att vara fint inför lördagen.

Det är lite över 30 personer från Björnåker som är anmälda så det blir säkert alla tiders!

Tack Terran, för din påminnelse!

Valpen föddes i lördags och fick fem syskon!

Vi har inte hunnit träffa den ännu men vi kan knappt bärga oss!

Åtta veckor känns lite väl länge...

I morgon ska vi bo på hotell!

Hejdå!

Den viktigaste punkten av alla!

* Har varit med i rikstäckande radio P1. Jag skötte mig faktiskt rätt bra under min hela minut i rampljuset.

15.000!

Femtontusen!

Fem-ton-freaking-tusen!

Ni får hata mig hur mycket ni vill men jag är fan värd det med tanke på hur sjukt för mycket av min lön jag tydligen har skattat bort!

Idag var vi och Leifs föräldrar ute hela dagen. Havets is var på vissa ställen rätt tjock så där hängde vi och fångade lite fisk. Sedan begav vi oss till Bjuröklubb där Leifs far har växt upp i fyrmästargården. Hans pappa var alltså fyrmästare. Där mötte vi ett gäng för mig okända människor som påstod sig ha sett märkliga spår längs vägen när dom gick mot utkiksplatsen där vi stod. Spåren var någon sorts släpvarianter med konstiga märken på sidorna.

Leifs pappa blev på en gång uppjagad eftersom han förstod vad det handlade om. Vi traskade raskt tillbaka till bilen och körde åt det hållet spåren sades vara. Och mycket riktigt, längs vägen såg vi konstiga släpspår som till slut korsade vägen och fortsatte rakt in i skogen.

Leif och fadern följde spåret in i skogen medan modern och jag väntade spänt i bilen. Efter en liten stund kom Leif flåsande tillbaka ensam, hoppade in i bilen med vild blick och sa att vi skulle åka och hämta en stor håv, en presenning och taxens hundbur. Inne i skogen låg nämligen en "liten" sälunge helt vilsen och livrädd.

Vi hämtade grejerna och gick in i skogen igen. Jag har aldrig sett en säl på nära håll eller ens i det vilda och var nästan nervös. När jag såg sälen insåg jag att jag inte ens var i närheten av hans nervositetsgrad. Den lät som en arg liten hund och morrade högt. Om man närmade sig gjorde den små utfall och även om det var ett barn var den då fan inte liten. Ungefär 30 kilo vägde den och hade kvar lite sån där vit, luddig päls på vissa ställen av kroppen. Leifs pappa, sälexperten, tippade på att den egentligen var lite för ung för att klara sig själv. Hade vi inte räddat den hade den dock inom kort blivit uppäten av korparna som redan hade börjat cirkulera omkring den.

I alla fall, sälen hamnade först i en håv, sen inlindad i en presenning, sen in i hundburen i bagagen på bilen. Efter bilturen hem ställdes buren på en åkmadrass som man hade när man var liten och den drogs ut på isen och vi satte kurs mot öppet hav. Den lilla stackaren låg och morrade hela vägen och anföll burgallret men när vi väl kom fram till vattnet och den fick se det kunde man nästan inte hålla sig för gråt. Först låg han bara och flöt och sen började han dyka upp och ner. Nu är det bara att hoppas att han klarar sig, trots sin unga ålder.

Om jag inte hade varit så förbannat trött hade detta inlägg varit bättre och mer händelserikt skrivet men jag orkar inte mer nu. Våga inte klaga på vare sig stavning eller meningsbyggnad! Huvudsaken är att ni får läsa om hur otroligt underbar dag det har varit. Ibland är naturen riktigt otäck och ibland är allt så sjukt vackert!

Mer bilder kommer att läggas ut på Fejsbok och bilddagboken!

Så underbart skönt med en enda arbetsdag kvar till långhelgen! I morgon bär det av mot Lövångers havskust och Leifs föräldrar. Sen kommer vi att åka fram och tillbaka till mamma också några vändor. Skönt ska det bli att träffa lite familj. Har inte varit hemma på ett tag nu känns det som.

Ikväll har vi ätit tapas på Tapas. Så jävla gott det är alltså! Om ni ska till Umeå och äta rekommenderar jag verkligen att besöka den restaurangen! Kostar väl lite mycket, mellan 240-400 beroende på vad man äter. Eftersom jag inte äter allt kött blir mitt lite billigare. Jag äter mest all sorts ost som går äta. Om man kan vara ostoman är jag det.

Nu ska jag måla mina naglar orange(a?) och se klart Top model.

Höll ju på att glömma, jag ska vara med i rikstäckande radio om någon vecka! På P1! Plus att jag är med i månadens medlemstidning från Coop. Jag är verkligen i ropet, som Leif så fint uttryckte det.

Ha en trevlig påsk!

 
är i SM-slutspel!

HÅKKY! Jajjemen!

Dagen har Leif och jag till största delen tillbringat på stan. Där har vi inhandlat jeans, ett linne, dörrmatta, fika och även fyra scarfar på Kupan för endast 40 pix totalt! Man kan lugnt säga att vi är nöjda.

Mötet på banken gav också resultat, skönt att lite koll på sin ekonomi i alla fall men det blev plågsamt tydligt att jag måste löneförhandla. Hur fan gör man?!

Sen tog vi ett besök på gymmet följt av en solning. Skönt att ha det gjort!

Vi har även ätit en sjukligt god middag. Färska laxfjärilar som vi fyllde med fårost och tillagade i ugnen. Till det åt vi sallad med avocado, rödlök och marinerad fetaost. Skulle nog till och med göra Gordon Ramsey nöjd!

Nu ska jag fortsätta följa matchen!

Håj!

Jag har världens bästa chefer! Idag fick jag denna underbart fina I-pod nano! Visserligen står det L'oreal på baksidan av den men det skiter jag fullständigt i! Jag är ingen teknikgalning men den här gör mig verkligen lycklig.
Skönt att slippa betala cirkus 1200:- för den också. Man kan inte låta bli att känna sig lite uppskattad på jobbet en dag som denna.

Leif, a.k.a. sushi-kungen in action.



Roullader.



Upphackat.



Död blick, 80-talskök och sjukt god mat!

Det senaste underbara dygnet har spenderats på hotell Royal i centrala Umeå. Vi åt sjukt god middag, drack god öl och vräkte i oss hotellfrukost. I morse när vi vaknade förlovade vi oss.

Jag vet att denna nyhet kan komma lite som en chock för vissa av mina trogna läsare. En del kan tycka att det är tidigt att ringmärka sig efter endast ett år och vissa kanske tycker att allt som fattas nu är att gifta sig och skaffa barn.

Men vet ni vad? För en gångs skull tänker jag enbart på vad jag (och till viss del också Leif :) tycker. Vi är fruktansvärt kära och underbart lyckliga och hoppas att denna lycka kommer att fortsätta skina mot oss så länge vi förtjänar den. Att vi valde att förlova oss betyder absolut inte att jag är gravid eller att vi lagt ett bud på ett hus i Boliden. Livet kommer att fortsätta i sin delvis omogna gång och vi båda har tusen saker vi vill förverkliga innan vi tar nästa stora steg tillsammans. Jag vill bara skrika ut till hela världen att jag hittat en perfekt och underbar kille och jag stolt över att ha honom i mitt liv.

Jag hoppas att alla gläds åt oss och om ni inte gör det, ta det bakom våra ryggar är ni snälla!




P.S. Denna typ av stationär fön är ej ultimat för ett snyggt resultat. Den blåste ungefär lika starkt som en nyfödd baby.