Hit men inte längre.
Det har kommit till min kännedom att någon som uppenbarligen inte känner mig läser min blogg. Det är ju kul även fast min blogg i första är till för mina vänner och min familj.
Allt jag skriver handlar om mig och det jag skriver skiftar liksom mitt humör. Ibland öser jag på lite extra för att krydda läsningen men det betyder inte för den skull att jag vill trampa någon på tårna eller göra någon ledsen. Jag står för allt jag skriver i det sammanhang det skrevs. Om man dock plockar ut vissa meningar ur sitt sammanhang kan de få en helt annorlunda betydelse. Har jag problem med någon på riktigt ser jag till att framföra det öga mot öga. Min blogg och mitt riktiga liv är inte direkt samma sak.
Den person som berörts av mina tidigare inlägg har jag pratat med öga mot öga och hon är förnuftig nog att inse att jag absolut inte menade något illa med det. Jag har dessutom förklarat exakt vad jag menade med varje ord jag skrev och att hon bara blev ett föremål för mitt, i skrivande stund, dåliga humör.
Den olyckliga anledningen till att denna person ens behövde läsa min egoistiska blogg är att någon lusläst varenda ord jag skrivit och "tipsat" henne att läsa det. Till tipsaren vill jag bara säga: Sköt dig själv och blanda dig för guds skull inte i sådant du inte har någon aning om! Det blir i slutändan bara fel och missförstånd. Vill du diskutera detta mera, lämna gärna en kommentar eller knacka på dörren. Du vet ju var jag bor. Dessutom vill jag gärna tillägga att du inte behöver läsa vad jag skriver mer. Både jag och den andra berörda personen är vuxna människor och kan gott ta hand om oss själva.
Jag har ju för fan räddat livet på en säl, kan du inte skvallra om det i stället?!
Jag blir fan avundsjuk. Det fanns då inga bibeltrogna vänner som lusläste min blogg som shoppingnödiga stureplansbimbos glufsar i sig Ebba Von Sydows senaste.
Man får se det som en komplimang att folk nagelfar ens blogg. Om folk la ner samma möda på exempelvis sin utbildning skulle vi ju ha världens i särklass högsta bildningsnivå per person i detta vårt avlånga land.
Nu har vi istället ett angiverisystem som får gamla goda östtyska STASI att blekna.
Det är fascinerande hur man kan välja att tolka texter som något helt annat än vad de är avsedda för. Man undrar ju om STASI-agenten använder telefonkatalogen som TV-tablå? Bibeln som kokbok? Alfons Åberg som bibel? Alla vi barn i Bullerbyn som rephandbok? Brott och Straff som toabok? Ett öga rött som ordlista? Pojken som kallades Det som läsvärd? Listan kan göras lång men ett litet tips till folket är att läsa en blogg som en blogg. Det vill säga en trivial text om vardagliga ting upplevt av en person och filtrerat genom det humör skribenten besitter i skrivande stund.
Jag är fan F.I.E.R.C.E när jag lever genom andras bloggar!
Nu blir jag nyfiken. Och vad är tipsaren för en tönt egentligen?
nej alla tycker det är bra gjort och är glada för min skull (konstigt värre) det är bara nina som töntar sig. hennes man frågade till och med hur det var med mig idag. jag tror inte ens jag hälsat på honom innan...
