Betty

 Jag är less som fan på Umeå. LESS. LEEESS! Det här känns ibland inte som mitt liv. Hatar just nu lägenheten p.g.a. dom papperstunna väggarna. Just nu sitter jag och lyssnar på sjukt hög musik från grannarna.

Jag har ont i magen och kan inte få i mig middag. Jag har två gnälliga hundar här.

Fredagen den trettonde är underbar denna gång.

Jag är så less på att varje morgon byta kläder tusentals gånger för att lyckas hitta nåt som jag klarar av att se mig själv en hel arbetsdag. Man kollar sig ju nämligen i spegeln ett antal gånger. Modet som är nu kräver att man är rak som ett jävla streck. Enligt alla tabeller är jag inte överviktig och jag vet att jag är normal men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig för stor när jag provar jeans och andra kläder. Ska man vara ett barn för att kunna rymmas i vissa plagg?

Ja, om jag som är 26 känner så här kan jag bara tänka mig hur otroligt svårt det måste vara för tonåringar att må bra med sig själva i dagens samhälle. HUGA.

Fredagen den trettonde idag. Därför startar jag dagen med att vara lite bitter.

Nu kom just hunden. Hon är söt.

Jag har reflekterat över ett par saker.

Folk som är yngre än mig tror automatiskt att jag ska ta illa upp för det. Att jag på något sätt ska känna mig gammal och rynkig. Jag känner mig inte gammal. Alla som är typ 19 ska alltid påpeka det och säga saker som: "Jag är yngst här!" eller "Alltså, mina vänner börjar skaffa barn nu. Tänk, jag är ju bara 19!" What's up? Var 19 och ha kul men tro inte att jag gråter blod för det.

Sak nummer två är folk som bor i coola och stora städer. Stockholm, Göteborg, London, Paris, New York. Ja, det är SJUKT häftigt att det finns många affärer och tusentals fester. Det behöver inte betyda att alla som inte bor där är bönder. Det är en av anledningarna till att jag inte går ut i Skellefteå på juldagen. Jag orkar inte känna mig som en lurk bland folk som frågar hur man överlever i Umeeeåå. Tacka vet jag Burträsk. Där står Wärdshuset öppet på juldagen och släpper in riktiga bönder som står på jorden.

Jag har varit på gymet. När jag stod där på bandet fick jag sällskap av två korta och naturligt nätta snärtor med blonda tofsar. Dom sprang som fan. Jag skämdes. Jag började planera hur fan jag skulle kunna träna upp mig så att jag slipper skämmas på gymet. Är det normalt? Jag hatar gymet. Sen hatar jag även att vara otränad. Nu måste detta fixas.

Vår lägenhet är nog uthyrd nu. 108 mail fick vi till slut. Många hjärtskärande. Jag skulle vilja fixa boende åt dom alla.

När man är göttig får man alltid ångra sig. Kom ihåg det, var aldrig för nöjd.

Igår var jag nämligen glad och lycklig och sen när jag skulle sova gick det inte. Låg och svettades, vred och vände mig ungefär hela natten. För att göra det ännu svårare för mig var alla ljud runt omkring mig tusen gånger så höga och alla ungdomar som skulle ut och supa skrek högre än någonsin.

Kul att jobba idag. KUL. Läxan är lärd.

/påsar under ögonen

Jag gick nyss hem med Ralf från vår dagmatte. Han hade just varit ute på en lång promenad och gjort både ettan och tvåan. Dagmatten bor mitt inne i stan och när vi kom ut från hennes trappuppgång väljer Ralf att lyfta benet och kissa på en husknut av sten. Ungefär en sekund senare börjar denna konversation:

Surkärring: Du borde gå och rasta din hund i parken eller skogen så han slipper kissa på hus.

Jag: Ehhh... jag är på väg hem med honom nu. Han har just varit på en lång promenad i parken men kissade ändå på huset. Jag kan inte direkt be honom knipa.

Surkärring: Jo, det kan du. Jag är själv hundägare (av den/de stackars djuren syns inte ett spår) och mina hundar kissar bara i gräset eller skogen.

Jag: Då tycker jag att du kan ta och gå ut med dina hundar och låta mig göra som jag vill med min. Det är ju inte så att huset smälter av lite kiss.

Surkärringen mumlar nåt och vi går skilda vägar.

Jag ser henne sedan gå in i en trappuppgång inte långt därifrån. Även den mitt i stan. Jag skulle gärna vilja lägga mig i en buske och se hur det går till när hon går ut med sin/sina hundar (om dom finns). Går hon och nyper igen deras urinvägar tills dom kommer till närmsta park cirka fem minuters promenad därifrån?

Så jävla klart kommer jag på massa andra tuffa och bra saker att säga till henne på vägen hem.

Fy fan. Om jag blir som henne när jag blir gammal vill jag inte bli gammal.

Jag är ett sånt jävla medgångsfan av Skellefteå AIK. När dom låg under med 0-3 tidigare under kvällen, fräste och spottade jag. Sa saker som att jag skulle hitta ett nytt lag att heja på. Nu, efter att "vi" vunnit med 5-4 efter förlängning, sitter jag och ler för mig själv och tänker på slutspel.

Äckligt är det.

Ralf har bara tre hörntänder. Det är också rätt äckligt.

Tänk att gå igenom mjölktandstappning och pubertet samtidigt. Not avis.

Vart jag än tittar sitter folk med benen i kors.

Gästerna hos Jay Leno, Ellen DeGeneres och hennes gäster. Alla på jobbet. Överallt.

Jag sitter helt rakt upp och ned. Det är så otroligt obekvämt.

Kunde inte ens njuta av sovmorgonen eftersom jag inte får ligga med höger ben uppdraget som jag brukar.

Hoppas mitt beroende går över illa kvickt.

Hur fan ska jag kunna leva utan att få placera det högra benet över det vänstra när jag sitter ned?

Vem är jag utan den positionen?

Jag får aldrig, ALDRIG mer sitta så.

6.45-7.15 Vaknar.

7.15-8.05 Försöker duscha, sminka, fixa, äta och hitta kläder samtidigt som Ralf biter mig i benen.

8.10-8.30 Vandring med Ralf till dagmatten.

8.40 Anländer till arbeit.

9.00-18.00 Arbeit.

18.00-18.30 Handla mat

18.30-18.45 Gå hem

18.45-19.15 Laga mat.

19.15- 20.00 Intagning av mat samt Vänner-tittande

20.00-22.00 Tv, Ralf-promenader, städning, tvättning

22.00-23.22 Förberedning inför dagen som komma skall, läsning, sovning


SLUTSATS: Jag har valt fel jobb. Att komma hem och vara färdigäten vid halv åtta är fan inte ultimat. Att sedan behöva gå upp extra tidigt på morgonen för att hinna lämna av Ralf gör att jag måste somna tidigt. Plus att min kropp varje dag är söndertrasad av trötthet efter en hel dag på fötterna med armarna i luften.

Jag har alltså drygt två aktiva timmar varje kväll efter maten innan min kväll är slut. Tänk att få sluta 16.00! Åhh!

Ska nog söka ett sjufyra-jobb. När ska jag annars hinna med livet?!

Alla gamla människor har ju fina broderier på sina köksväggar där det står saker i stil med: "Egen härd är guld värd", "Hem ljuva hem" samt "Ingen dag utan ett leende".

Ska nog göra en som Leifs kompis föreslog. På den ska det stå: "Sova, jobba, äta, dö."


JA' Ä' INT BITTER!

Idag kom uvi-känningarna tillbaka. Har känt av dom till och från hela tiden senaste halvåret också men inte helt fullt. Som sagt, dom är tillbaka. Fick lov att åka hem från jobbet en sväng för att hinka vatten och vila innan min nästa kund.

Jag blir så trött. Så less.

I morse när jag vaknde hade jag ont i höfterna. Nu kan jag ju inte låta bli att koppla ihop detta med mina symptom. Kanske är nåt som ligger i kläm? Vad fan vet jag? Tur är i alla fall att jag änteligen fått tid hos sjukgymnasten på kvinnokliniken som är mitt allra sista hopp. 8:e september ska jag dit. Hatar att behöva missa jobb/pengar för det här.

Ser framför mig om några år: "Outsiders idag! Elisabeth har haft UVI i fem år!"  Låt det vara Elisabeth Tarras-Wahlberg dom pratar om då.

Grannen under har ätit surströmming. Lukten stiger uppåt. Allt stinker surt och ruttet i lägenheten. FAN ta dessa papperstunna väggar/golv/tak!

Kom nyss hem från att ha sett Skellefteå AIK förlora mot Björklöven.

Som jag nyss skrev i ett sms till Tony, inget gör mig så arg som hockey. I början av matchen stod jag och riktade allt mitt hat mot Lövens klack. Det är så jävla lätt att hata motståndarna. Efter ett tag insåg jag att jag även hatade alla runt omkring mig, dvs. alla Skellefte-fans. Nasala, tätt mellan ögonen, inkastade tänder, förenad haka och hals/actionhaka och stora kroppar med pyttesmå händer eller tvärtom.

Detta är givetvis inga vänliga tankar och anklagelser. Helt plötsligt insåg jag att sport tar fram det fulaste hos folk. Både på in- och utsidan. Så jävla vidriga vi blir alltså. Äckligt göttiga när laget vi håller på gör mål och barnsligt sura när "vi" ligger under eller förlorar. Det enda som gör människan lika otäck och missunnsam som sport är tvättstugor.

Att gå omkring endast iförd bh på överkroppen samt ett par svarta galon-handskar på händerna kan säker låta lite hett i en del öron. När man sedan inser att personen i fråga har orange(a) fläckar på axlar, öron och kinder samt över hela handskarna är det inte längre samma sak.

Note to self: Blek aldrig, ALDRIG sönder håret och förvänta dig att nästa färgnyans sa sitta kvar i dina stackars strån.

Antal gånger jag färgat/tonat/färginpackat mitt burr på två veckor: 5

Jag får ibland (läs:ofta) kommentarer på mina inlägg från okända människor. Så här långt kan det låta kul och trevligt. Det tråkiga är att dessa okändingar bara kommenterar för att göra reklam för sin jävla blogg. Sånt hatar vi!

Därför vill jag nu säga att alla reklam-makare kan rent ut sagt skita i att lämna nån kommentar där du/ni låtsas vara intresserad av vad jag skriver bara för att sneaka in en länk. Jag kommer ändå inte att gå in på er blogg och hjälpa er att nå er högsta önskan; att bli en ny Blondinbella. Okej?!

Med detta menar jag självklart inte att jag inte vill ha kommentarer från folk som verkligen bryr sig.

Nacken är lika ond idag.

Antal kunder idag: en triljon.

Jag glömde bara skriva en sak.

Är det bara jag som blir nästan lite förbannad av Magnum-reklamen?

När Eva Longoria häver ur sig: "Discover Magnum Mayan Mystica" i en riktigt obehaglig röstton.

Håll dig till att vara berättarröst i Desperate och låt glassen vara säger jag ba.

Tänk så fort fyra veckor kan gå. Nu är semestern slut och jag måste jobba igen. Sex dagars vecka denna vecka också till råga på allt. I natt var det nån jävla schmuck som kastade in en gatusten genom ett fönster på salongen. Så onödigt. Eftersom larmet är på 120 decibel och går igång direkt vågade ingen sig in för att sno inpackning eller vad fan dom nu ville ha.

Jag var ute med Ralf i nästan en timme idag. När vi kom in till lägenheten kissade han i sin bur. Ibland är det otacksamt att ha en jycke.

På söndag fyller jag år. Bara för att jag inte ska ha ångest och känna mig gammal har min snälla kropp producerat extra mycket acne [ä:kni]. Med denna hy känner jag mig som blott 14. Tack kroppen, tack!