Ett okärt återseende.
Idag kom uvi-känningarna tillbaka. Har känt av dom till och från hela tiden senaste halvåret också men inte helt fullt. Som sagt, dom är tillbaka. Fick lov att åka hem från jobbet en sväng för att hinka vatten och vila innan min nästa kund.
Jag blir så trött. Så less.
I morse när jag vaknde hade jag ont i höfterna. Nu kan jag ju inte låta bli att koppla ihop detta med mina symptom. Kanske är nåt som ligger i kläm? Vad fan vet jag? Tur är i alla fall att jag änteligen fått tid hos sjukgymnasten på kvinnokliniken som är mitt allra sista hopp. 8:e september ska jag dit. Hatar att behöva missa jobb/pengar för det här.
Ser framför mig om några år: "Outsiders idag! Elisabeth har haft UVI i fem år!" Låt det vara Elisabeth Tarras-Wahlberg dom pratar om då.
Kommentarer
Postat av: Hanne
me! nu får de faktist laga dig! såhär kan vi ju inte ha det...
Postat av: Teran
Jag fick precis uvi för andra gången i mitt liv. Och jag ligger i stort sett i fosterställning och bölar. Fattar inte hur du stått ut så här länge. hoppas verkligen det blir bättre.
Trackback
