Betty

Farmor överlevde inte helgen. Hon kämpade dock och trots att jag är ledsen så är jag ändå glad att jag fick vara med när hon somnade. Hela närmsta familjen var nästan där och det gjorde allt så mycket lättare. Efter att ha suttit tillsammans på sjukhuset några dagar har jag insett hur bra släkt jag har och att jag verkligen måste försöka hålla kontakten med dem.

Allt känns overkligt just nu men det jag vet säkert är att jag har haft tur som har fått ha en sån fin farmor. Inget kommer att vara sig likt längre.

Jag vet att hon har det bra nu, tänk vad hon längtat efter att träffa dom andra.