Eller int.
Imorse när jag gick till jobbet fick jag en uppenbarelse. Jag kan inte gå långsamt eller ens i normaltakt. När jag går gör jag det i jävlart maxfart. Spelar ingen roll om det är uppför, nerför eller inget av det. Fort som fan går det. Även när jag cyklar är samma sak. Leif och jag har pratat om det och han är likadan. Varför?!
I alla fulla fall, morgonpromenaden jag pratade om igår kanske inte är rätt för mig ändå. Med tanke på att det tar tjugo minuter enkel väg till jobbet kan man ju raskt räkna ut att jag går fort som fan i alla fall fyrtio minuter per dag.
Alltså, tillbaka på ruta ett. Det måste bli gymet och hemmaträning på kvällstid.
Nu måste planer smidas. Funderar på att ha bloggen lite som en träningsdagbok så att jag inte kan komma undan.
Jaaaa, vi får se helt enkelt.
Nu ska jag umgås med mina killar.
Kommentarer
Postat av: hanne
I know! jag gör också det... Fast jag är helt övertygad om att det beror på att jag växt upp med folk som har längre ben än mig, så jag var så illa tvungen att gårusa för att hinna med...
Postat av: hanne
I know! jag gör också det... Fast jag är helt övertygad om att det beror på att jag växt upp med folk som har längre ben än mig, så jag var så illa tvungen att gårusa för att hinna med...
Postat av: Terran
Jag har ju sjukt långa ben men jag går fort lika fullt... även om gårusa är ett starkt ord. om än inte lika starkt som vållsprang.
Trackback
