Vinden har mojnat.


Jag vill bara säga tack, tack, TACK till er som skrivit kommentarer, sms och mail och ringt sen jag skrev mitt förra inlägg här.

Nu känns allt lite lättare. Problemet kvarstår men jag har insett hur bra människor jag har i mitt liv och det är fan viktigare än nåt annat.

Idag när jag cyklade hem gick det faktiskt lite lättare.



Hur bra är dom inte då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0