Betty

Jomen juuuuust, det gick ju bra med skidorna. Fick nya, proffsbindningar och har nu till och med hunnit testa dom. Helt underbart var det! Åkte två varv i vårt lilla spår, totalt 3 km. Kändes som en bra start eftersom jag ju fortfarande är liiiite krasslig i halsen.

Men fy fasen så jobbigt det var! Hade helt glömt bort det. När man var ung och fräsch åkte man ju utan problem typ tre mil varje lunchrast på Ljusvattnetsskolan, samtidigt som "Majjen" stod i ett fönster och försäkrade sig om att samtliga åkte nog många varv.

Nu var det snigelfart och lite flåsigt men jag kände direkt hur otroligt bra träning det är för mina veka axlar.

Synd bara att jag föll i vad jag kallar mördarbacken. Nu är jag rädd för den för all framtid. Andra varvet klarade jag mig dock utan vurpa men jag är redan ärrad i själen. Skrämd. Generad. Skadad.


Nog om detta.

Nu ska jag duscha och städa. Sen vet jag inte. Vad händer ikväll?!