Betty

Ibland när man surfar runt på det stora internetet, snubblar man över olika bloggar. Allt oftare har dessa bloggar någon sorts tema. Det allra värsta temat är cancer. Någonting i mig vill läsa och sörpla i mig varje ord som står, även fast jag oftast blir så otroligt ledsen och rädd.

Cancer är det jag är mest rädd för i hela världen. Jag är rädd för att drabbas personligen men även att någon jag känner ska drabbas. Jag är rädd för smärtan och paniken över allt jag inte hunnit göra. Det får mig att uppskatta det jag har och känna att varje dag är otroligt värdefull. Ibland måste man kanske ta lite risker och våga lite? Tänk om man blir sjuk och aldrig gjort det man drömt om?


Främst är jag så överväldigad över modet dessa bloggare besitter. Där sitter en person som är dödssjuk och verkar inte det minsta rädd eller orolig. Personen är glad över varje dag som han/hon lever och tänker inte på vad morgondagen innebär. Visst är det lite smått fantastiskt hur en person som är döende kan få en annan person att vilja leva livet?

Jag önskar att jag någon gång får den styrkan och modet, i alla fall en liten gnutta av det. Förhoppningsvis utan cancer.